Rosbacka: India on my mind

Oxveckorna är förbi och de har varit fulla av arbete så jag har inte hunnit skriva något. Ska ta mera tid för det nu, våren och solen ger extra energi till det :) Härligt med ljusare morgnar och längre kvällar.

Goa - soldyrkarnas paradis

Indien är ett land som jag nångång vill besöka på nytt, med mera tid. En vecka i Goa gav möjligheten att lite snusa på landet, atmosfären, mänskorna, värmen. Nyfikenheten väcktes. Hurudant är det utanför semesterparadiset i de stora städerna där man inte kan gå doppa sig i Indiska oceanen när det blir för svettigt? Havsvattnet var 25-26-27° och vågorna gick höga så det gick inte att simma så värst bra. Röda flaggor vajade på stranden och strandvakterna höll ett öga på folk som var i havet.

Baywatch - ett vakande öga över turisterna i havet

Kossorna gick omkring på stranden och betade :)

Fiskebåtarna är uppdragna på stranden i väntan på nästa fiskafänge

Goa ”upptäcktes” på 1960-70 talet av hippina och nu vimlar där av ryssar. Så mycket att ortsborna själva verkade lite trötta på dem… Befolkningen är annars glad, vänlig och pratsam. Emellanåt är det svårt att förstå deras engelska pga deras accent men till sist ordnade det sig alltid ändå.

Sahakari Spice Farm i Ponda - garanterat ekologiskt odlat

Bananträd växer i djungeln

Kaffebönor

Hans arbete är att klättra upp i kokospalmen efter nötter och han gör det utan hjälpmedel,
dessutom flyttar han sig mellan palmerna där uppe...

Sötnos :)

Innan semesterfolket kom till Goa har där varit erövrare och folk av alla slag; Vasco da Gama, sultanen av Bijapur, portugisiska soldater, Nehru, Francis Xavier m.fl. Också katolska missionärer har varit där och därför är ca 30 % av befolkningen i Goa katoliker. Det finns vackra kyrkor i stan och det blev jag ju lite förvånad över förstås. För övrigt var arkitekturen helt annorlunda än vad jag väntade mej – och det fick ju sin förklaring när den indiska guiden berättade att jesuiterna var där på 1500-talet och lärde ut hur husen skulle byggas. Därför kändes det också som om man sku ha varit i Karibien och inte i Indien, på något sätt… Varje höst målar de som har råd sina hus för monsunregnen gör att byggnaderna möglar och fuktskadas. Tänk att varje eller varannan höst måla sitt hus, vilket jobb! Då förstår man också att det för en utomstående kan synas att arkitekturen är lite dekadent. Allt får sin förklaring. Dessutom målas husen i alla tänkbara och otänkbara färger. Härligt!

Husen är målade i alla tänkbara färgskalor

Fina bilar finns på många uppfarter

My name is Bond, James Bond

Vackra staket och portar finns det gott om

Vid poolbaren spelades en eftermiddag ”Lyckliga gatan”, en svensk poplåt från 1968, som Anna-Lena Löfgren sjöng när det begav sig. Då var jag liten flicka och jag minns hur jag tyckte om den :) Nu höll jag på att falla från pallen när jag hörde den. En svensk låt från 60-talet i en swimmingpool i Indien. Det var mitt i prick för orden och låten passade precis perfekt in på allt; byggnaderna, mänskorna, stämningen i stan när vi gick på den ”lyckliga gatan, du finns inte mer, du är försvunnen med hela kvarter…”

Lyckliga gatan :)

I Hbl stod det i februari att Goa är out och slitet som semesterort. Nu ska man åka ännu längre söderut till Kerala för att hitta de perfekta folktomma stränderna. Och visst är Goa slitet, kanske, och utanför hotellet möter man real life men inte tycker jag att turisterna ska överge Goa för det. Det är många på området som lever av turismen. Kanske det t o m är på turisternas ansvar att områden som exploaterats av dem också i fortsättningen får sin utkomst av dem, ifall det inte finns annat som befolkningen kan livnära sig på.

Mera kossor på morgonvandring, också koskit finns på stranden :)

I det näst folkrikaste landet i världen med 1, 25 miljarder mänskor lever miljoner av turismen. Turister kuskas runt till olika sevärdheter efter smak och tycke. Lite konstigt kändes det att komma till cashewnötfabriken och se hur kvinnorna där jobbade. Måste nog medge att det var en liten chock. Och då är jag väl medveten om att det här var en fabrik som visas för turister, att där är rent och prydligt, att arbetstagarna är vuxna och att de är stolta över sin fabrik och sin verksamhet. Jag kommer inte att klaga över hur dyra cashewnötterna i våra butiker är efter detta besök. Allt från skalandet av nötter ända till förpackandet av dem gjordes för hand med maskiner som vi skulle klassa som antikviteter. Ingen skyddsutrustning användes heller någonstans, varken vid den farliga skalningsmaskinen eller långborden där sorteringen gjordes. Varenda nöt har varit i någons hand säkert 5-6 gånger innan den är i plastpåsen som vägs, för hand, och levereras från fabriken. I den här fabriken extraknäcker kvinnorna, som arbetar med sina jordbruk annars, för 40 rupier/dag för att skaffa sig egna pengar till lite vardagslyx ss smink och kläder. Nämnas kan att 70 rupier är ca 1 €.