Väntan - Espera

Nu ska det blir mera liv på Rosbacka igen. Solen och värmen gör underverk, snön har smält och rabatterna börjar åter vakna till liv.

Rosbacka ännu för ett par tre veckor sen helt täckt av snö. 

 Ibland tycker jag att tiden går för långsamt. Otåligt väntar jag på att snön ska smälta, att det ska bli vår och när våren är här hinner jag inte njuta av den för då väntar jag på sommaren och semestern. Tänk om man istället skulle börja njuta av nuet ...

Klockan på fabriksväggen i Indien går lika långsamt - eller snabbt - som här hemma....

Begreppet tid är intressant - och mystiskt - den är oändlig men ändå tar den slut
- kanske -
 i Edinburgh,, Skottland.

Rabatten vaknar till liv efter en vinter som känts lång som en evighet.

Pelargonsticklingar växer så det knakar.

Fröna gror - man kan nästan se hur de växer.

Köksskåpet från tiden då mommo var liten flicka har sett sina bästa dagar
men väntar ännu  ett nytt liv på Rosbacka 

Byttor, burkar och grunkor väntar på nästa säsong.  

Jag  längtar efter solen, värmen, våren. Den varma vinden och det gröna gräset.  

Men kanske det är just det som är grejen. Väntan. Att ta det lugnt. Våren kommer inte fortare och fröna gror inte snabbare fastän jag skulle stressa hur.

 Carpe diem.