Rabattinstallation

Orangeriet börjar vara klart så när som på elektricitet och ”inredning”. Vad gäller hyllor och bord, krukor och korgar, stolar och verktyg så kommer det väl aldrig att bli klart. Och det är så det ska vara. Orangeriet ska leva efter årstid, väder och humör.  Förstås kommer det också att synas med tiden att odlingarna blir mer seriösa, tomatplantorna kommer att växa och gurkorna med. Eller så inte. Det sköna är nu att jag har ett uterum där olivträdet och lavendeln växer och tycks trivas medan jag kan sätta mej i gungstolen och meditera J

Jordhögen är borta och elkabeln ska grävas ner

Väntar nu ivrigt och otåligt på att ”strokabisin” ska komma tillbaka efter semestern och fixa elektriciteten till orangeriet. Samtidigt kommer hela trädgården att få belysning. Det ska bli roligt att se hurudan förändringen är i höst och vinter när jag kan knäppa på rabattlampan och utelampan på vedlidersväggen. Hittills har man fått famla i mörkret eller med hjälp av ficklampan leta efter vedklabbarna i lidret i vinterkölden.

Gräsmattan och rabatterna har fått sej en törn den här sommaren.  Jordhögen som grävdes upp har lämnat en stor brun fläck på gräsmattan, men det var väntat och gör ingenting. Också elkabeln som ska grävas ner i jorden kommer att lämna spår efter sej i år. Jag tar det från den ljusa sidan och får i stället njuta av ljuset i mörkret längre fram. 

Rabattlampans stång är gjuten och ska torka..

På vinden hittade jag min mommos gamla matbord. Det är meningen att det nu ska få nytt liv i orangeriet. Det är lagom litet och lite vingligt, men har desto mer patina… Många gånger har jag suttit och druckit kaffe med mommo vid bordet när jag var liten flicka. Nu blir det kaffe i orangeriet i stället och gamla goda minnen från barndomens somrar, tillsammans med mommo. En liten försynt vithårig dam med långt tålamod och stort hjärta som aldrig var på dåligt humör och som älskade barn. En förebild för vem som helst att ta efter.

Mommos matbord ska få nytt liv

Återanvändning är intressant och roande. Det blir så mycket personligare om man kan återanvända saker och föremål som redan har en historia att berätta, istället för att shoppa i stora mainstreamade varuhus och marketar.  Men det tar föstås tid att hitta, och kanske rusta upp, de här gamla halvt förfallna grejorna. Å andra sidan ska orangeriet vara ett rum där ingen brådska råder och där tankar och idéer får tid att mogna. Liksom tomaterna. 

Ännu lite finslipning återstår