Törnrosasömnen över

Det har snart gått ett år sedan jag senast skrev något i Rosbacka, men nu ska det bli slut på Törnrosaslummern. I mars ifjol hände något som fick mig att stanna upp, åtminstone mentalt, och fundera över vad som är viktigt för mig. Krocken en tidig morgon  ledde med tiden till att vi, jag och min man, skred till verket och anhöll om alterneringsledigt. Nu är vi alltså lediga, inte på semester, och vi kan göra nästan vad vi vill. 

Förgätmigej

Vi satt på flygfältet i Frankfurt på väg till Lissabon första gemensamma semesterdagen i juli förra året. Arbetet snurrade fortfarande i huvudet på oss och det var inte bara positiva tankar även om den länge efterlängtade gemensamma semestern var ett oskrivet blad som skulle fyllas med sommarens äventyr och händelser. När vi åker på resa brukar jag ha ett häfte med mig och i det gröna häftet har vi under flera år redan brukat anteckna planer, önskningar, framtida projekt och allt vad nu kan tänkas vara aktuellt. Jag tänker att om man skriver ner vad man ska eller vill göra så är det ett första steg mot genomförandet av planen eller varför inte, drömmen. 

Cykelturen tog oss till Nagu i fjol

I Frankfurt bestämde vi att det första vi gör när semestern är slut är att båda två den första arbetsdagen går till arbetsgivaren och anhåller om alterneringsledigt. Och på den vägen är det. En månad har gått nu och jag kommer att skriva om det i Rosbacka för den som vill veta hur det går och vad vi gör.

Fasad i Lissabon

Vi hörs!

Ett hus i Fataga

Ett hus i Fataga

Utsikt från vardagsrummet

 I de tusen palmernas dal finns en liten slumrande by där tuppens galande väcker åtminstone turisterna om morgnarna. Tack vare källan, Fuente Grande, som ligger i Fataga-ravinen har människor kunnat bo och leva där i 2000 år.

De tusen palmernas dal 

 Idag har byn krympt p.g.a. utflyttningen till turistorterna och det finns endast 300 invånare kvar. Det är lätt att hitta dit, man åker norrut från Meloneras längs en slingrande serpentinväg, och efter ca 20 km när man är på 600 meters höjd dyker de vita stenhusen i Fataga upp. Byns centrum ligger vid kyrkan där det finns två restauranger, El Labrador och El Albaricoque, en bensinstation med matservering, en liten matbutik i äkta 50-tals stil, och ett par små turistbutiker. Längre in bland de slingrande gränderna hittar man ett bageri och en liten bodega som tyvärr var stängd nu när vi var där. En kilometer utanför centrum finns ett litet hotell, men det såg ganska tomt ut både på uteserveringen och vid den lilla poolen.

San Bartolomé de Tirajana

Fataga 

Sällan har jag tappat hakan så bokstavligt som när jag klev över tröskeln till vårt Airbnb-semesterhus på Gran Canaria. Vår trevliga värd tog emot oss vid bykyrkan och sprang iväg med kappsäcken längs de slingrande gränderna medan han ivrigt förklarade var i byn vi kan parkera bilen, var det lönar sig att äta och vilka ställen som är speciellt sevärda. Plötsligt stod vi vid dörren, krånglade en stund med låset men sen slog dörren upp och vi klev nerför trapporna och över tröskeln till det mest charmiga hus vi sett på mycket länge.

Charmig inredning i sydeuropeisk stil

Det 200 år gamla rustika stenhuset var delvis inbyggt i berget, förstorat i olika repriser med vinklar och vrår helt osymmetriska och ett klinkergolv i olika färger och varianter. Det kändes som att stiga in i en inredningstidning och utanför fönstret öppnade sig de vida vyerna mot ravinen och bergen, helt fascinerande. Så långt ögat nådde öppna landskap och i horisonten molnen som täckte bergstopparna. På frukostterrassen kunde vi njuta av soluppgången medan vi drack vårt morgonkaffe och på takterrassen solade vi i lugn och ro utan insyn från grannar eller människor överhuvudtaget. Och kanske det bästa med allt var att vi rådde över hela huset, vi kunde använda kök, badrum, tvättmaskin helt som hemma. Och nu vill jag inte skryta, bara konstatera att Airbnb ger fina möjligheter att uppleva hur man bor på riktigt i andra länder och man kan själv välja vilken prisklass som passar den egna budgeten.

Vårt sovrum - utan fönster

Härlig morgonsol i hallen

Vi hyrde en bil på flygfältet när vi kom till Gran Canaria och tack vare den var det lätt att ta sig fram. Vägarna var visserligen smala och slingrande och visst var hjärtat i halsgropen alltid emellanåt när vi tog oss fram på serpentinvägarna längs de branta stupen speciellt när klungor av cyklister kom emot i kurvorna på de smalaste ställena . Det gällde att hålla ögonen på vägen och inte beundra de fantastiska vyerna just då. Senare när vi var i Meloneras märkte vi att det vimlade av cyklister på vårt hotell. I grupper på 30 – 40 trampare begav de sig iväg på morgon på sina cykelfärder upp i bergen. Lite annat än att cykla med mommocykel  i allsköns ro J

Vy från takterassern

Solen stiger upp

Frukostterrassen

En blåsig dag när vi hade sett det mesta som byn hade att bjuda körde vi upp i bergen och besökte två städer, Santa Lucia och San Bartolomé. I Santa Lucia gjorde vi en avstickare till kyrkan, byggd 1905, och drack en cappuccino på ett café. Vi traskade runt i centrum men det var jätteblåsigt och inte speciellt varmt så vi åkte vidare till San Bartolomé. Mitt i staden hittade vi, utan att ha desto mera planerat det, en bodega där vi stoppade för att ta oss en titt och smaka på ett glas vin. På hotellet i Meloneras fanns också öns eget vin, tillverkat av en druvsort som endast finns på Gran Canaria.

Kyrkklockan i Santa Lucia

 Bodegan i San Bartolomé

Bodegan i San Bartolomé

Efter en vecka i bergen åkte vi ner till kusten till de riktiga turistfällorna. Hotellet H10 var Gaudi inspirerat i mörkt tegel med stora fönstervalv. Det kändes lite sterilt efter vistelsen i bergen i vårt tjusiga semesterhus. Om man vill ha en sandstrandssemester är inte Meloneras ett bra val trots att de berömda dynerna finns där. På stranden gick turisterna fram och tillbaka bland diverse nudister och andra solbadare. Men för den som vill shoppa är det perfekt med en massa butiker längs strandpromenaden och nära till shoppingcenter längs kustremsan.

Dynerna i Meloneras

El Faro de Maspalomas, 55 m hög fyr

Vy från hotellet H10

Gatumusikanter 

Underhållning på strandpromenaden

Söndag på strandpromenaden

För många är Gran Canaria semesterparadiset av turisternas mängd att döma. Canarierna är vänliga och tillmötesgående för det mesta och det var roligt att komma i kontakt med lokalbefolkningen i Fataga. För den som vill bekanta sig med livet utanför turisthålorna rekommenderar jag hyrbil för kollektivtrafiken upp i bergen är inte så tät. Och ja, att hyra semesterboende av privatpersoner ger nog det där lilla extra till semestern. Det som man minns och det som ger inspiration och idéer att ta med sig hem.

Fataga in my mind :)

Cypern - 340 dagar sol!

För att vara ärlig har jag inte varit speciellt intresserad av att åka till Cypern. För mig har det varit ett resmål för dem som vill bajla-bajla och roa sig all night long. Nåja, mina fördomar kom på skam när jag äntligen kom dit och kunde ta det lugnt och njuta av solen och vinden, havet och vandringen i det gröna hjärtat, Troodos.

Vy söderut från vårt hotell i Protaras.

Om kvällarna då vi satt på balkongen eller terassen och tittade ut över havet blev det helt klart varför den klara blåa färgen är så omtyckt i länderna runt Medelhavet. När hav och himmel flyter ihop i den allra vackraste nyans av blått och lila så kippar man bara efter andan och kan inte se sig mätt på den vackra tavlan. 

Ibland seglar några moln förbi på himlen, ibland ett sjörövarskepp på havet. 

Bedårande färgskala så långt ögat kan nå utanför hotellets vardagsrum. 

Sol- och vindkraft 

Alldeles i närheten av hotellet fanns nya lyxiga villor till salu. Färgskalan på byggnaderna är så gott som alltid vit-beige och ofta med dörrar i blått. På Cypern har man börjat satsa på sol- och vindkraft i allt större skala och det är ju ingen dum idé i ett land med 340 soldagar per år. Vindparker har också byggts och danskarna har varit där och gett expertrådgivning i frågan. På alla hustak finns solpaneler som värmer varmvattnet som finns i tunnan på taket. Bevattningen av odlingar och trädgårdsväxter drivs med hjälp av mindre eller större vindmöllor eller "propellrar" som finns på gräsmattan eller som här på taken. Me like :)

Kyrkan i grannbyn

På tio minuters promenadavstånd längs stranden fanns en liten kyrka på klippan i Agia Triada. Modern och stilren utan krusiduller utanpå, men innanför vackra ikoner i traditionell ortodox stil. Det kännspaka blåa taket i samma färgskala som himlen ovanför. 
När vi begav oss iväg för att besöka kyrkan sökte jag efter en vanlig kyrka, den här upptäckten blev desto intressantare. Även läget, mellan badstranden och fiskebåtshamnen, tyckte jag om. I närheten av människorna, i vardagen där man lever och rör sig.

Charmig fiskebåt i hamnen strax invid kyrkan i Agia Triada.

På vägen upp till Troodos, som också kallas Cyperns gröna hjärta, stannade vi upp i byn Monagri för att äta en enkel cypriotisk frukost. Byns skola hade förvandlats till café och höll öppet enbart för oss när vi kom vid 10-tiden, vrålhungriga efter ett par timmars bussfärd längs slingrande bergsvägar. Monagri, en by som uppstått runt ett kloster i en dal och där det funnits en boplats för ca 8000 år sedan, har ca 200 invånare idag. Jag fick en känsla av att allting var jätteantikt på Cypern. Gammalt och slitet men vackert. 

Skolbyggnaden som blivit café.

I skolsalen bjöds vi på hembakt bröd, grönsaker, oliver, marmelader och ost med kaffe och en cypriotisk "snaps". Allting hemgjort och hemodlat, snapsen, zivania, destillerad av rester från vindruvsskal och uppblandad med torrt vitt vin. Snapsen var kanske inte någon större delikatess, stark var den, men en gick ner :)

Typisk cypriotisk frukost.

Planteringar i burkar och byttor i Monagri.

Själva Troodosbergen uppstod för ca 20 miljoner år sen efter vulkanisk aktivitet i området. Berget är 1952 meter högt, för att vara exakt, och många endemiska arter, alltså arter som är begränsade till ett visst område, finns på berget och i dess omgivning. Ganska spännande att se träd och växter som bara finns på Troodos. Det blev en riktig lektion i biologi att vandra i den otroligt vackra skogen på berget.

Fantastisk natur på Troodosberget.

Vår vandring på Troodos började på 1600 meters höjd och vi följde bäcken och korsade den flera gånger längs små spångar, brädor eller stenar. I bäcken fanns foreller på flera ställen och fiskeriintresserade vandrare stannade upp på många ställen och bongade fiskar. 

Det fanns flera endemiska växter och träd på berget. Ett sådant träd är guldeken som är Cyperns nationalträd. Då man ser på lövverket från undre sidan har det en guldaktig färg, därav namnet.

Guldek

Målet för vandringen var Kaledonia vattenfallet på ca 1200 meters höjd. Luften på berget var helt annorlunda än nere vid havet, det var svalt, nästan kallt, när vi började traska neråt. I själva verket kan man åka slalom på toppen av berget i januari och efter det ta sig ner till havet för ett dopp. Om man vill. Så det är ett land, en ö, men väldigt varierande natur och klimat. Det går också att odla i stort sett allt som man behöver på Cypern, i de röda byarna nere vid kusten kring Agia Napa och Protaras. Grönsaker, oliver, frukt, rotfrukter, nötter, mandel, örter, kryddor, bär. Potatis skördar man tre gånger per år och en stor exportvara är i själva verket just potatisen. Därför hittar också vi i Finland cypriotisk nypotatis redan på vårvintern. Den smakar förresten väldigt bra, åtminstone på ort och ställe. De röda byarna kallas röda för att jordmånen är terracottafärgad och mycket järnrik. Vår strand var just sådan, terracottafärgad :)

Kaledonia vattenfallet är 12 meter högt.

Efter vandringen belönade vi oss med grillad forell, odlad i bergen, kokt potatis och cous cous. Det behöver säkert inte sägas att det smakade underbart. Lokalt vitt vin till och hembakt bröd. Farfar i familjen som hade restaurangen kokade cypriotiskt kaffe på traditionellt sätt till efterrätt. Metrio, kaffe med lite socker, smakade ungefär som espresso. Gott :)

Lunch

Farfar kokar metrio.

På Cypern finns lokala vindruvor, men också vanligare internationella sorter. I byn Omodos, som är den största vinbyn i distriktet, tillverkas också spetsar, ett uråldrigt skickligt hantverk, som kvinnorna i by upprätthållit i hundratals år.  

Pergola med vinrankor i Omodos

Under mullbärsträdet på uteserveringen i Omodos drack vi ett glas lokalt rödvin. Det har sina fördelar att resa när högsäsongen är förbi. På caféerna och i de smala gränderna  finns gott om plats överallt och inga köer någonstans. 

Lugn uteservering med fina blåa stolar.

Johannesbrödsträdet är ganska spännande. Den svarta frukten, eller ärtväxten, är ätlig och enligt Bibeln åt Johannes Döparen av den när han vandrade i öknen i 40 dagar. Frukten är riktig super food enligt dagens måttstock och kan användas förutom som näring också som råvara inom industrin.  Det grekiska namnet keration har gett namn åt guldvikten karat då dess ärtväxtens frön alltid lär ska väga lika mycket. Verkligt intressant växt.

Johannesbrödsträd

Pergola med vinrankor fanns på många ställen i Omodos. För en nordbo är det en livlig fantasi att ha en dylik pergola i trädgården :) 

Fantastisk pergola i Omodos.

 På hotellet ordnades det hux flux vinprovning en dag. Fräscha friska cypriotiska viner; två vita, ett rosé och ett rött. Det röda var vår favorit :) I Finland är det svårt att få tag i cypriotiska viner, men jag kan intyga att de är lika goda som vilket annat som helst  vinlands viner.

En vecka på Cypern gav mersmak. Massor av historia och kultur, liv och leverne att utforska - hit måste vi komma på nytt :) Nästa gång får det bli ännu mera utforskning av ön, kanske med bil. Då gäller det bara att hålla tungan rätt i mun, det är nämligen vänstertrafik gäller.


Tack att du läste :) Kommentera gärna!

Sagolikt tjusiga Åland

Sommarens cykeltur tog oss till Kumlinge och Seglinge i Ålands underbara skärgård via Saltvik, Sund och Vårdö. Bilen lämnade vi vår vana trogen i Åbo och  från  RoNo i Marehamn hyrde vi cyklar. I hamnen tog vi kurs mot Godby och Uffe på berget, vår första egentliga rastplats. Vädret var perfekt, klarblå himmel varje dag, sol och lite motvind såklart. Svetten rann längs ryggen och solen bländade oss men roligt var det att ta sig fram för "egen maskin". Ekologiskt och naturnära, känns helt rätt på fantastiskt vackra Åland.  

Cykel på semester

Från Mariehamn till Saltvik tog det ett par timmar och då hade vi en paus i Godby hos Uffe på berget. Från caféet har man en vidunderlig utsikt. Det är långa uppförsbackar innan man är uppe på berget, men desto mer belönande att trampa vidare efter pausen.

Utsikten från Uffe på berget i Godby.

Vägen till Kumlinge är otroligt vacker. Cykelvägarna är för det mesta asfalterade och för att ta sig ut i skärgården måste man också åka sjövägar. Två färjor tog oss ut i arkipelagen, den ena hade vi bokat plats på i förväg och den andra var det bara att trampa ombord på. Under sjöresan kunde man äta en bit mat eller bara beundra skärgården från däcket.

Vacker jordbruksbygd på väg mot skärgården.

Saltviks Bed and Breakfast

I Saltviks B&B övernattade vi första natten. Det var ett ganska intressant ställe med loppis, bageri och allehanda prylar och bilar i omgivningen. Själva gästhemmet har i tiderna varit internat så rummen var rymliga och kanske lite tråkiga. Det som vi saknade när vi kom fram var en restaurang där man kunde ha ätit. Men det ordnade sig. På Kvarnbo gästhem, grannen några kilometer bort, fick vi toast med sallad och ost. Och ett litet glas vin på födelsedagen. Ett förtjusande ställe, där man verkligen förstod sig på kundbetjäning :) Tack till er på Kvarnbo gästhem :)

Kvarnbo gästhem var fullsatt när vi bokade resan.

Vår enkla men delikata middag i bersån
på Kvarnbo gästhem  

I slutet av juli ordnas Vikingamarknaden i Saltvik och alla gästhem och övernattningsställen är fullbokade. Saltviks B&B var också fullt. Ifall du planerar att övernatta där är det bra att veta att det inte finns någon butik i närheten som är öppen efter klockan 18. Närmaste butik är nio kilometer bort i Godby.

Snygg mommocykel i Saltvik.

I Saltvik finns intressanta vintagegrejor utspridda här och där i trädgården och inomhus. Det fanns också ett litet lopptorg i samband med receptionen. Tyvärr, eller lyckligtvis, fyndade jag ingenting där :)

Vintagebilar i Saltvik.

Från Saltvik startade vi tidigt på morgonen mot Vårdö. Vi hade en färja att passa som gick klockan 12 från Hummelvik färjfäste. Sträckan att cykla var ca 30 km, inte så lång, men vi ville äta vår pic nic på någon fin klippa innan vi åkte vidare från Vårdö, så vi startade i god tid.Till njutningen hör att  stanna upp och beundra de vackra vyerna under vägen. Vad är mer avstressande än landsbygden en tidig morgon när allt ännu är tyst och bara någon enstaka bil kommer emot. Vi trampade i sakta mak mot Bomarsund. Solen steg upp och i luften låg ännu  morgondiset. Det luktade dynga, kossorna och fåren  hälsade ljudligt på oss på långt håll när vi stannade upp för att  fota dem eller ta en klunk vatten vid dikesrenarna. Slow life :)

Pic nic

Kastelholm i arla morgonstund.

I Bomarsund finns ett litet museum på andra sidan bron till vänster.

I Bomarsund höll vi en limsapaus vid campingområdets kiosk. Camparna och husvagnsfolket kom på frukost alltmedan flaggan hissades. Det finns gott om campingområden både i skärgården och på fasta Åland ifall man vill tälta. Vi försöker ha så lite packning med oss som möjligt så både tält och sovsäckar är uteslutna för oss. Dessutom är vi lite för bekväma för att tälta, att sova i sovstugor och vandrarhem passar oss bra :)

Vackra vikar på Vårdö