Ett hus i Fataga

Ett hus i Fataga

Utsikt från vardagsrummet

 I de tusen palmernas dal finns en liten slumrande by där tuppens galande väcker åtminstone turisterna om morgnarna. Tack vare källan, Fuente Grande, som ligger i Fataga-ravinen har människor kunnat bo och leva där i 2000 år.

De tusen palmernas dal 

 Idag har byn krympt p.g.a. utflyttningen till turistorterna och det finns endast 300 invånare kvar. Det är lätt att hitta dit, man åker norrut från Meloneras längs en slingrande serpentinväg, och efter ca 20 km när man är på 600 meters höjd dyker de vita stenhusen i Fataga upp. Byns centrum ligger vid kyrkan där det finns två restauranger, El Labrador och El Albaricoque, en bensinstation med matservering, en liten matbutik i äkta 50-tals stil, och ett par små turistbutiker. Längre in bland de slingrande gränderna hittar man ett bageri och en liten bodega som tyvärr var stängd nu när vi var där. En kilometer utanför centrum finns ett litet hotell, men det såg ganska tomt ut både på uteserveringen och vid den lilla poolen.

San Bartolomé de Tirajana

Fataga 

Sällan har jag tappat hakan så bokstavligt som när jag klev över tröskeln till vårt Airbnb-semesterhus på Gran Canaria. Vår trevliga värd tog emot oss vid bykyrkan och sprang iväg med kappsäcken längs de slingrande gränderna medan han ivrigt förklarade var i byn vi kan parkera bilen, var det lönar sig att äta och vilka ställen som är speciellt sevärda. Plötsligt stod vi vid dörren, krånglade en stund med låset men sen slog dörren upp och vi klev nerför trapporna och över tröskeln till det mest charmiga hus vi sett på mycket länge.

Charmig inredning i sydeuropeisk stil

Det 200 år gamla rustika stenhuset var delvis inbyggt i berget, förstorat i olika repriser med vinklar och vrår helt osymmetriska och ett klinkergolv i olika färger och varianter. Det kändes som att stiga in i en inredningstidning och utanför fönstret öppnade sig de vida vyerna mot ravinen och bergen, helt fascinerande. Så långt ögat nådde öppna landskap och i horisonten molnen som täckte bergstopparna. På frukostterrassen kunde vi njuta av soluppgången medan vi drack vårt morgonkaffe och på takterrassen solade vi i lugn och ro utan insyn från grannar eller människor överhuvudtaget. Och kanske det bästa med allt var att vi rådde över hela huset, vi kunde använda kök, badrum, tvättmaskin helt som hemma. Och nu vill jag inte skryta, bara konstatera att Airbnb ger fina möjligheter att uppleva hur man bor på riktigt i andra länder och man kan själv välja vilken prisklass som passar den egna budgeten.

Vårt sovrum - utan fönster

Härlig morgonsol i hallen

Vi hyrde en bil på flygfältet när vi kom till Gran Canaria och tack vare den var det lätt att ta sig fram. Vägarna var visserligen smala och slingrande och visst var hjärtat i halsgropen alltid emellanåt när vi tog oss fram på serpentinvägarna längs de branta stupen speciellt när klungor av cyklister kom emot i kurvorna på de smalaste ställena . Det gällde att hålla ögonen på vägen och inte beundra de fantastiska vyerna just då. Senare när vi var i Meloneras märkte vi att det vimlade av cyklister på vårt hotell. I grupper på 30 – 40 trampare begav de sig iväg på morgon på sina cykelfärder upp i bergen. Lite annat än att cykla med mommocykel  i allsköns ro J

Vy från takterassern

Solen stiger upp

Frukostterrassen

En blåsig dag när vi hade sett det mesta som byn hade att bjuda körde vi upp i bergen och besökte två städer, Santa Lucia och San Bartolomé. I Santa Lucia gjorde vi en avstickare till kyrkan, byggd 1905, och drack en cappuccino på ett café. Vi traskade runt i centrum men det var jätteblåsigt och inte speciellt varmt så vi åkte vidare till San Bartolomé. Mitt i staden hittade vi, utan att ha desto mera planerat det, en bodega där vi stoppade för att ta oss en titt och smaka på ett glas vin. På hotellet i Meloneras fanns också öns eget vin, tillverkat av en druvsort som endast finns på Gran Canaria.

Kyrkklockan i Santa Lucia

 Bodegan i San Bartolomé

Bodegan i San Bartolomé

Efter en vecka i bergen åkte vi ner till kusten till de riktiga turistfällorna. Hotellet H10 var Gaudi inspirerat i mörkt tegel med stora fönstervalv. Det kändes lite sterilt efter vistelsen i bergen i vårt tjusiga semesterhus. Om man vill ha en sandstrandssemester är inte Meloneras ett bra val trots att de berömda dynerna finns där. På stranden gick turisterna fram och tillbaka bland diverse nudister och andra solbadare. Men för den som vill shoppa är det perfekt med en massa butiker längs strandpromenaden och nära till shoppingcenter längs kustremsan.

Dynerna i Meloneras

El Faro de Maspalomas, 55 m hög fyr

Vy från hotellet H10

Gatumusikanter 

Underhållning på strandpromenaden

Söndag på strandpromenaden

För många är Gran Canaria semesterparadiset av turisternas mängd att döma. Canarierna är vänliga och tillmötesgående för det mesta och det var roligt att komma i kontakt med lokalbefolkningen i Fataga. För den som vill bekanta sig med livet utanför turisthålorna rekommenderar jag hyrbil för kollektivtrafiken upp i bergen är inte så tät. Och ja, att hyra semesterboende av privatpersoner ger nog det där lilla extra till semestern. Det som man minns och det som ger inspiration och idéer att ta med sig hem.

Fataga in my mind :)