Strövtåg i London

I London finns det alltid något nytt att se även om man skulle ha varit där många gånger tidigare.Så också den här gången. Några dagar i storstaden var en bra början på sommaren, bekanta platser och pubar blandades lagom med nya vyer och upplevelser. Av någon orsak är jag helt begeistrad av allt engelskt, hur det har blivit så vet jag inte, men kanske det beror på att jag i lågstadieåldern  började sluka böcker och många av dem utspelade sig i England.

Ingången till Carnaby street. 

En sak som fascinerar mig i det engelska samhället är hur de skitiga och gråa husen ser ut på utsidan, men när man går in så öppnar sig en helt annan värld. Det är hur rent, fint och modernt som helst. Inte alltid förstås, men i regel.Och så är det något med mysfaktorn i den engelska kulturen och inredningsstilen. Det behöver inta vara rakt, kantigt och vitt utan det kan också vara blommigt, rutigt och lite snett.

Blomaffär på Oxford street.

Covent Garden är alltid värt ett besök. Underhållning, marknad,
 butiker och matställen i massor.

 Dörrar och entréer är ofta vackra och pyntade, staket och portar målade och underhållna men huset kan vara supergrått och sotigt. Eller så har man målat  dörrarna och ytterväggarna i olika färger för att göra den trista stadsmiljön lite intressantare. Dessutom är det lättare att hitta hem när man vet vilken färg den egna dörren har, åtminstone var det förklaringen till att ytterdörrarna är målade i olika färger i Dublin.

Tjusig gränd i centrala London

Stadsträdgård under gatunivå mitt i stan.

En annan grej som förundrar är att allt fungerar, och ofta bra dessutom. Frän Heathrow till Paddington på 15 minuter utan paus på vägen. Super. Dessutom är folk vänliga och frågar den vilsna turisten som står i gathörnet och vrider och vänder på sin karta om han behöver hjälp. Och turister finns det gott om.

Entré till klädbutik - lockar att stiga in

Trafiken som är kaotisk i centrala London är också rätt fascinerande. Människor går över gatan mot rött ljus, trafikstockningar i gathörnen, cyklister tar sig fram mellan bilarna och ovana londonresenärer vet inte åt vilket håll de skall se innan de korsar gatan. Därför står det på gatan vilket håll man ska kolla först. Ändå fick jag en känsla av det var helt ok att folk yrar i trafiken, det hör liksom till. Uppmärksamt saktar bilisterna farten och låter folk gå över. Även om en engelsman är förargad så är han det på ett artigt sätt.

Nytt möter gammalt

So British :)

Här hemma har vintern gått hårt åt rosorna. Som resultat av den milda och dåliga vintern är jag  tvungen att gräva upp hela rosenrabatten. Först regnade det i massor och sen blev det kallt innan snön kom, vilket betyder att rötterna frös. Och det märks utomordentligt bra på Rosbacka. Framför terrassen där rosenrabatten finns är nu bara en tomt gapande svart blombänk, utan blommor.

Queen Mary's Gardens

För att få inspiration att ta itu med jobbet att plantera nya rosor passade jag på att besöka Regent's Park och Queen Mary's Gardens. I den innersta delen av parken, the Inner Circle, finns 30 000 rosor av 400 olika sorter. Inte illa. Jag hade gott om tid att beundra och känna doften av dessa skönheter. Ett riktigt frosseri i rosor. Andra lika förtjusta turister, blomstertanter på utfärd och vana parkbesökare sprang runt med sina kameror, tog bilder och snusade på de tusentals rosorna som fanns i alla storlekar och kulörer av alla tänkbara slag. Queen Mary visste vad hon gjorde när hon lät anlägga sin "Rosegarden".

Easy does it

Heart of Gold

Tintinara

Rosor har helt fantastiska namn. Fantasifulla och spännande, inspirerande och humoristiska.Det skojiga är att  bakom varje namn finns en förklaring om man bekantar sig med rosens historia.  Jag har kört med Nina Weibull i min rabatt men kanske jag nu ska överväga Ingrid Bergman. Kanske båda dessa damer ännu får skällskap av någon tredje sort. Det tål att fundera på. Rosenrabatten ska ändå bestå av röda rosor. Vita, rosa och gula finns på annat håll i trädgården. Tyvärr är vårt klimat som känt inte det bästa för varken rosor eller andra planteringar. Emellanåt är det ganska hårt arbete att jobba med att förvandla luftslottet till lusthus. Men lite i gången går det framåt och det är ju det som är meningen. Varken trädgården eller växthuset, orangeriet, är projekt som en vacker dag är slutförda och klara. De lever och ser olika ut varje år och det är också intressant. Hur som helst fick jag många nya idéer i Queen Mary's Garden. Rekommenderar gärna dig som är en vän av rosor ett besök i den lummiga och gröna Regent´s Park om du besöker London. Gratis inträde och fint café finns där dessutom.

Café i Regent´s Park

See you :)